Después de haber pasado la frontera de El Salvador fuimos a La Palma que es un pueblo lleno de pinturas que se ven en las fachadas, las farolas, los bancos hasta en los baños. El creador de este "Arte naïf" se llama Fernando Llort y vivía en La Palma en los años '70. Llort enseñó a casi todo el pueblo a pintar motivos a partir del mismo estilo y hoy en día 70 % del pueblo vive de la artesanía. Un día fuimos al cerro El Pital que es el punto más alto del país con 2730 metros. Para llegar pasamos el pueblo de San Ignacio. Subimos parte en autobús y los últimos 5 kilómetros a pie. Ya estando arriba empezó a llover y no tuvimos buena vista porque estaba nublado. Se podía sentir el aire puro y andar entre la neblina en este paraíso verde fue como estar en una película de Tim Burton. Bajamos en la parte de atrás de un pickup 4x4 de un grupo de San Salvador.
Al volver del Pital conocimos al dueño del hotel donde nos alojamos. Don Salvador es un señor de más o menos 50 años y un sol. Se quedó hablando con nosotras toda la noche sobre sus experiencias como abogado para la guerrilla durante la guerra civil de El Salvador en los años '80: los miedos, el amor, la familia y las amistades.
Nos fuimos a Suchitoto que es la ciudad cultural de El Salvador. Aquí se encuentra artesanía, galerías de arte y pupusas. Las pupusas son unas tortillas de harina de maiz con frijol y queso o queso con loroco etc de relleno. Aquí nos volvimos a encontrar con los amigos que hicimos en Copán. En Suchitoto tienen su centro de creación de artesanía "La Casuchi". Pasamos una semana entera aquí. La primera noche fuimos a bailar en un centro de diversión que fue muy divertido. Nos acompañó Mauricio, un pintor que se alojaba en nuestro hotel. Había poca gente, unas 10 personas, que pareciera estar festejando el cumpleaños de alguien por la diversidad de edades y aspectos. La abuela bailaba reggaeton con el sobrino. Yo bailaba con el chico que vende los tickets en el autobús y Vicky con una abuela que no quiso perder ni un baile con ella. De hecho quise bailar con la abuela,pero no me dejó. Ella solamente quiso bailar con Vicky.
Con Billy, Juancho y Rubén encontramos a una perrita cachorra en la madrugada. Le pusieron el nombre Madru. Con ella pasamos varios días y se adaptó a La Casuchi como si fuera su casa de siempre. Incluso llegó a compartir la comida de cachorro con la tortuga Ursula que andaba con hambre. Fuimos con Mariela, otra artesana, a Cinquera para bañarnos en los pozos naturales de la cascada. La excusa de la excursión fue el cumpleaños de Rubén. El otro día pasamos cocinando en La Casuchi y ahí Rubén nos dio la segunda clase de macramé. Vicky hizo un anillo y yo la convencí que terminara el mío por falta de comprensión de los nudos.
El otro día pasamos el lago Suchitlán y después con autobús terminamos en Arcatao, un pueblo alejado en la montaña casi en la frontera con Honduras. Arcatao fue durante la guerra civil víctima de varias masacres de la población civil. Se tuvieron que esconder en los cerros para escaparse de los bombardeos del ejército nacional. Conocimos a Rosa, la directora del comité de la memoria histórica, y junto con su sobrino Nicolás subimos el cerro La Cañada para visitar los tatus que son los agujeros que hicieron en la montaña para sobrevivir de los ataques durante la guerra.
Con Rosa pasamos varios días en su casa hablando sobre que significa una guerra, ser mujer y mamá de 7 hijos. Rosa perdió gran parte de su familia en la guerra y tuvo que valer por si misma y sus hijos. Me enseñó a hacer tortillas y al invitarnos a comer en su casa humilde conocimos a sus tres hijos más pequeños. La gente en Arcatao estaba muy agradecida por tenernos como visitantes ya que no es un lugar que el turista suele incluir en su ruta.
------------------------------
Efter att ha passerat gränsen till El Salvador åkte vi till La Palma som är en by full med målningar: fasader, lyktstolpar, bänkar och till med badrum är utsmyckade. Skaparen här till denna konststil som kallas naivism är Fernando Llort som bodde i La Palma på 70-talet. Llort lärde ut till nästan hela byn att använda denna teknik för att skapa motiv utefter samma stil. Idag lever circa 70 % av byn av att producera och sälja konsthantverk med denna målarstil. En av dagarna åkte vi till berget El Pital som är den högsta toppen i landet på 2730 meter. För att komma till berget passerade vi byn San Ignacio och en del av biten åkte vi i buss och den sista delen på 5 kilometer upp till toppen promenerade vi. När vi väl var uppe började det att regna och på så vis hade vi inte en klar utsikt över landskapet. Vi kunde känna den rena och fuktiga luften när vi strosade omkring i detta gröna och dimmiga paradis som skulle kunna vara en scen i en Tim Burton film. För att ta oss tillbaka fick vi skjuts på flaket på en pickup 4x4 av ett gäng från San Salvador.
När vi kom tillbaks från bergsutflykten lärde vi känna ägaren till hotellet där vi bodde. Don Salvador är en man på cirka 50 år och han är otroligt trevlig och pratsam. Han kom att tillbringa kvällen med oss där han berättade om hans erfarenheter som advokat under inbördeskriget i El Salvador på 80-talet: rädslorna, kärleken, familjen och vänskapen.
Vi åkte till Suchitoto som är El Salvadors kulturella stad. Här finner man konsthantverk, konstgallerier och pupusas. Puspusas är tortillas gjorda av majsmjöl och innan de läggs på stekjärnet fylls de med bönor, ost och ost med loroco som är en blomma. Här i Suchitoto återförenades vi med våra kompisar som är konsthantverkare som vi lärde känna i Copán. Här har de ett konstcenter som de kallar "La Casuchi". Vi stannade här i en hel vecka. Första kvällen gick vi ut för att dansa i byns festlokal. Mauricio som är en målare som bodde i samma hotell som vi följde med oss. Där fanns det väldigt få personer, en 10 stycken. Det såg nästan ut som ett födelsedagskalas i och med de olika åldrarna. Mormorn dansade reggaeton med barnbarnet. Jag dansade med killen som sålde biljetterna på bussen och Vicky dansade med en farmor. Jag ville faktiskt också dansa en sväng med gumman med hon vägrade, enbart med Vicky.
Tillsammans med Billy, Juancho och Rubén hittade vi en liten hundvalp som vi döpte till Madru (madrugada=morgon). Den lilla valpen kände sig som hemma hos killarna redan från första början. Hon till och med delade med sig av sin mat med sköldpaddan Ursula som också bor där. Vi åkte till Cinquera, en by, en timme från Suchitoto, tillsammans med Mirela som är en av deras konsthantverkarkompisar. Vi badade där i olika naturliga pooler under ett litet vattenfall. Ursäkten till utflykten var att Rubén fyllde år. Dagen efter stannade vi i "La Casuchi" och lagade mat och lärde oss att göra makrame-fingerringar. Vicky gjorde sin egen ring och jag övertalade henne att avsluta min ring på grund av att det där med knutar är inte min grej.
Dagen efter åkte vi båt över floden Suchitlán och efter en busstur var vi framme i Arcatao som är en bergsby nära gränsen till Honduras. Arcatao var under krigstiden offer för otaliga massakrer av civilbefolkningen. De var tvungna att gömma sig uppe i bergen för att fly undan militärens bombningar. Vi lärde känna Rosa, ledare för kommitten av det historiska minnet. Tillsammans med henne och hennes brorsson Nicolás klättrade vi upp i bergskullen La Cañada för att besöka de grottor som civilbefolkningen hade grävt för att gömma sig under kriget.
Vi tillbringade flera dagar tillsammans med Rosa i hennes enkla hem där vi pratade om krigets innebörd, hur det är att vara kvinna och mamma till 7 barn. Hon lärde mig att göra tortillas och när vi åt fick vi lära känna hennes tre yngsta barn. Människorna i Arcatao var väldigt glada av att vi valt att komma och besöka denna by i och med att det inte är ett vanligt turistresemål.
No hay comentarios:
Publicar un comentario