Nos quedamos en Flores una semana y media haciéndonos de este lugar, nuestra casa temporal. El resto de Guatemala fue en promedio de menos tiempo en cada lugar, pero acá nos agarró nostalgia de estabilidad. La isla es muy linda y acogedora y la das la vuelta en 20 minutos. Tiene 3 muelles donde uno puede saltar al agua cálida. Estuvimos allá en varias ocasiones y disfrutamos del muelle y el agua junto con adolescentes que suelen quedar acá después del colegio. Llovía durante muchos días, pero no nos molestó mucho ya que el hotel donde nos quedamos era muy cómodo con espacios grandes donde uno podía charlar y conectarse a internet. Incluso teníamos una mesa montada para vender los imanes de Vicky. Vendimos bastantes porque el hotel es muy popular entre los turistas extranjeros que muchas veces vienen para quedarse tres o cuatro días con el objetivo de visitar Tikal que son las ruinas mayas que fueron construídas y adoradas durante el imperio maya entre 700 a. C. hasta el siglo VIII, cuando cayó por una razón desconocida.
Visitamos Tikal después de días de lluvia así que no tuvimos un cielo azul, pero por suerte no llovió. Tikal está en medio de la selva con árboles altos e impresionantes con lianas que se cuelgan por todas partes. Hay mosquitos en abundancia, pero también monos y pájaros con sonidos electrónicos y plumas coloridas. Incluso escuchamos que hay jaguares en la selva de Tikal. El territorio era muy extenso y nos encantó caminar en esa atmósfera mágica. Además nos topamos con muy poca gente así que pudimos oír todos los sonidos de la selva y orientar de dónde venían, pero casi nunca de qué. Las pirámides eran fascinantes donde se extendían hasta medir hasta 70 metros de altura y mirándolas nos intentamos imaginar cómo podría haber sido hace tiempo cuando tenían colores. Debajo de las pirámides hay gobernantes enterrados junto con sus ofrendas valiosas. Una gran parte de las ruinas están todavía bajo tierra y uno puede ver una torre que se alza 40 metros al cielo vestida de plantas verdes de todo tipo y gama. Volvimos a Flores muy contentas con la excursión.
En el hotel de Flores pasamos el rato con un grupo de artesanos que también vendían sus productos al lado de nuestros imanes. En varias ocasiones bajamos a los muelles por las noches para hablar sobre todo entre la tierra y el cielo o por lo menos algo de todo eso. También hicimos dos excursiones, una a San Miguel que está unos 5 minutos con lancha de Flores, y otra a El Remate que es un pueblo a 40 minutos; los dos dan al lago Petén Itzá.
En San Miguel subimos hasta el mirador que tiene una estructura que han construido en simbiosis con una árbol grande arriba de la colina. Ahí vimos la isla de Flores a distancia y además la playa que está en la parte trasera. Después de caminar mucho y después de unas cien picaduras de mosquitos encontramos el camino a la playa. Tenía agua color turquesa. Al meterse uno se confundía por unos segundos transportándose a alguna playa de la costa caribeña por su agua cristalina. Cuando volvimos para agarrar la lancha de vuelta a Flores se abrió el cielo con lluvia, pero por suerte podíamos esperar debajo del techo de una familia en el camino de tierra. Hablamos con Ajosue que nos contó que grandes partes de este territorio es comprado por multimilionarios y empresas grandes para después trastornar el sistema ecológico destruyendo el agua y sus vidas.
El Remate es un lugar idílico rodeado de montañas, caballos y campos verdes. Estábamos sentadas en el fondo esponjoso de esta playa, también con agua turquesa, cuando de pronto con sol y muy pocas nubes empezó a llover. Con el arcoiris de fondo, miramos como las gotas de agua parecían nacer desde el agua en vez de caer del cielo. Lamentablemente tuvimos que interrumpir esta observación porque se aumentó la intensidad de la lluvia, así que fuimos corriendo al microbús para devolvernos a Flores.
Acá en Flores no tenemos cocina pero nada nos detiene en nuestra búsqueda por la autosuficiencia alimenticia, así que armadas de nuestros tuppers, agua, cereales y leche de soya en polvo, resolvemos cada desayuno, después de que en reunión de comitiva decidimos abandonar por un tiempo los desayunos de frijoles y plátano frito. Aunque el guacamole también es un gran aliado en esta independencia gastronómica, necesitamos también algo mas contundente. Por suerte en la isla encontramos opciones baratas y ricas, en la costa del lago por las tardes hay puestos con muchas cositas baratas y ricas para picar. Y por último nuestro gran aliado El Zotz, un bar donde prácticamente comimos todos los días, la pasta con "pesto" (que en realidad es ajo con otra hierba) y los burritos vegetarianos a dos dólares fueron nuestra salvación en hippielandia.
-----------------------------------------------------
Vi stannade i Flores en och en halv vecka som ett tillfälligt hem. I resten av Guatemala stannade vi vanligtvis färre dagar på vart och ett av ställena, men här fick vi nostalgi och ville känna någon form av stabilitet. Ön är väldigt vacker och mysig och man går runt den på 20 minuter. Den har 3 stycken bryggor som man kan hoppa ifrån in i det varma vattnet. Vi njöt av bryggorna och vattnet tillsammans med tonåringarna som brukar samlas där efter skolans slut. Det regnade en stor del av dagarna, men det var inget större problem för hotellet vi bodde på var himla bekvämt med ett stort utrymme där man kunde sitta och prata eller koppla upp sig på internet. Vi hade till och med ett bord uppstaplat för att sälja Vickys magneter. Vi fick sålt en hel del för hotellet är populärt bland de utländska turisterna som ofta kommer hit en tre fyra dagar med tanken att besöka Tikal som är mayaruinerna som byggdes och dyrkades under mayariket mellan 700 f. Kr. till 900-talet då det föll av en anledning som man inte känner till.
Vi besökte Tikal dagarna efter att regnet lagt sig så vi hade inte en blå himmel, men som tur var så regnade det inte. Tikal ligget mitt i djungeln så träden är höga och ståtliga med lianer som hänger ner här och var. Myggen finns i miljontal, men även apor och fåglar med elektroniska läten och färggranna fjädrar. Vi fick till och med höra att här finns jaguarer. Området är stort, men det var härligt att gå omkring i denna magiska atmosfär. Dessutom stötte vi på väldigt få människor så man kunde höra alla djungelns läten och på så sätt orientera vart de kom ifrån, dock oftast inte av vad. Pyramiderna var otroliga där de sträckte sig ända till en 70 meter upp i luften och vi försökte föreställa sig hur de kunde ha sett ut för länge sedan då de ofta var färgade. Under pyramiderna begravdes viktiga härskare tillsammans med värdefulla gåvor. En stor del av ruinerna ligger fortfarande begravda under jorden och man kan se ett stort torn på en 40 meter höja sig i luften beklädd med grön växtlighet av diverse typ och nyans. Vi åkte tillbaka till Flores väldigt upprymda av utflykten.
I hotellet i Flores umgicks vi mycket med en grupp hantverkare som också sålde sina produkter bredvid våra magneter. Vid ett flertal tillfällen gick vi ner till en av bryggorna på kvällen för att prata om allt mellan himmel och jord eller i alla fall en del av det. Vi gjorde även två utflykter, en till San Miguel som ligger en 5 minuter med båt från ön till fastlandet, och El Remate som är en by en 40 minuter från Flores. Båda ligger intill Petén Itzá-sjön.
I San Miguel gick vi upp i utsiktstornet som är ihopkonstruerat med ett träd uppe på en kulle och därifrån kunde vi se Flores på avstånd, men även stranden som ligger på baksidan av San Miguel. Efter mycket om och men och några hundra myggbett för att hitta vägen, kom vi fram till en liten strand med turkost vatten. Det var mycket fint och för några sekunder trodde man sig nästan vara vid havet på den karibiska kusten förvirrad av det genomskinliga vattnet. När vi begav oss tillbaka till kustdelen för att ta båten tillbaka till Flores började det att regna i skyfall, men som tur var kunde vi sitta under en familjs tak vid grusvägen tills regnet lade sig. Vi pratade då med Ajosue som berättade om hur stora delar av detta område köpts upp av miljonärer och företag för att sedan rubba det ekologiska systemet och förstöra vattnet och dess liv.
El Remate är som en idyll omringat av gröna berg, hästar och fält. Vi satt i den sumpiga strandbottnen i det även här torkosa vattnet när det plötsligt började att regna häftigt. Med regnbågen i bakgrunden tittade på hur regndropparna verkade komma upp ifrån vattnet istället för att trilla ner från himlen. Tyvärr fick vi snabbt avbryta denna observation för regnet blev för starkt så vi sprang för att ta bussen tillbaka till Flores.
Här i Flores hade vi inget kök, men inget står i vår väg för att finna sätt till självförsörjning vad det gäller mat. Efter ett matmöte bestämdes det att överge frukostarna bestående av bönor och friterad banan, för att inviga den nya varianten av att fylla våra matlådor med flingor med sojamjölk i pulverform. Även om guacamolen vanligtvis fyller våra magar bra i denna gastronomiska självständighet, behöver vi ibland lite mer mättande mat. Som tur var fann vi vid sjön billiga och goda varianter, som till exempel i stånden på sjöns kustkant eller i vårt kära ställe Zot'z som är en bar där vi varje dag åt antingen en spagetti med pesto (egentligen var det inte pesto utan vitlök och någon annan ört) och vegetariska burritos som kostade 2 dollar och räddade oss i hippieland.
Vi besökte Tikal dagarna efter att regnet lagt sig så vi hade inte en blå himmel, men som tur var så regnade det inte. Tikal ligget mitt i djungeln så träden är höga och ståtliga med lianer som hänger ner här och var. Myggen finns i miljontal, men även apor och fåglar med elektroniska läten och färggranna fjädrar. Vi fick till och med höra att här finns jaguarer. Området är stort, men det var härligt att gå omkring i denna magiska atmosfär. Dessutom stötte vi på väldigt få människor så man kunde höra alla djungelns läten och på så sätt orientera vart de kom ifrån, dock oftast inte av vad. Pyramiderna var otroliga där de sträckte sig ända till en 70 meter upp i luften och vi försökte föreställa sig hur de kunde ha sett ut för länge sedan då de ofta var färgade. Under pyramiderna begravdes viktiga härskare tillsammans med värdefulla gåvor. En stor del av ruinerna ligger fortfarande begravda under jorden och man kan se ett stort torn på en 40 meter höja sig i luften beklädd med grön växtlighet av diverse typ och nyans. Vi åkte tillbaka till Flores väldigt upprymda av utflykten.
I hotellet i Flores umgicks vi mycket med en grupp hantverkare som också sålde sina produkter bredvid våra magneter. Vid ett flertal tillfällen gick vi ner till en av bryggorna på kvällen för att prata om allt mellan himmel och jord eller i alla fall en del av det. Vi gjorde även två utflykter, en till San Miguel som ligger en 5 minuter med båt från ön till fastlandet, och El Remate som är en by en 40 minuter från Flores. Båda ligger intill Petén Itzá-sjön.
I San Miguel gick vi upp i utsiktstornet som är ihopkonstruerat med ett träd uppe på en kulle och därifrån kunde vi se Flores på avstånd, men även stranden som ligger på baksidan av San Miguel. Efter mycket om och men och några hundra myggbett för att hitta vägen, kom vi fram till en liten strand med turkost vatten. Det var mycket fint och för några sekunder trodde man sig nästan vara vid havet på den karibiska kusten förvirrad av det genomskinliga vattnet. När vi begav oss tillbaka till kustdelen för att ta båten tillbaka till Flores började det att regna i skyfall, men som tur var kunde vi sitta under en familjs tak vid grusvägen tills regnet lade sig. Vi pratade då med Ajosue som berättade om hur stora delar av detta område köpts upp av miljonärer och företag för att sedan rubba det ekologiska systemet och förstöra vattnet och dess liv.
El Remate är som en idyll omringat av gröna berg, hästar och fält. Vi satt i den sumpiga strandbottnen i det även här torkosa vattnet när det plötsligt började att regna häftigt. Med regnbågen i bakgrunden tittade på hur regndropparna verkade komma upp ifrån vattnet istället för att trilla ner från himlen. Tyvärr fick vi snabbt avbryta denna observation för regnet blev för starkt så vi sprang för att ta bussen tillbaka till Flores.
Här i Flores hade vi inget kök, men inget står i vår väg för att finna sätt till självförsörjning vad det gäller mat. Efter ett matmöte bestämdes det att överge frukostarna bestående av bönor och friterad banan, för att inviga den nya varianten av att fylla våra matlådor med flingor med sojamjölk i pulverform. Även om guacamolen vanligtvis fyller våra magar bra i denna gastronomiska självständighet, behöver vi ibland lite mer mättande mat. Som tur var fann vi vid sjön billiga och goda varianter, som till exempel i stånden på sjöns kustkant eller i vårt kära ställe Zot'z som är en bar där vi varje dag åt antingen en spagetti med pesto (egentligen var det inte pesto utan vitlök och någon annan ört) och vegetariska burritos som kostade 2 dollar och räddade oss i hippieland.
No hay comentarios:
Publicar un comentario