DF / Mexiko City

Uno ha escuchado mucho de DF, pero no sabíamos como prepararnos para esta megaciudad de 20 milliones de habitantes. Como es capital los precios de los hospedajes son elevados en comparación con el resto del país, pero encontramos un chollo de 100 pesos la noche en dormitorio en la casa de los amigos quakers. Visitamos el centro y sí hay mucha gente, pero uno no se agobiaba hasta el nivel imaginado. Visitamos el Palacio Nacional para quedarnos con las bocas abiertas de admiración por los murales de Diego Rivera. Los murales reflejan la historia de México: la vida indígena en la antigua ciudad de Tenochtitlán (exactamente donde hoy está construído el centro de la ciudad), la conquista española, la independencia, Emiliano Zapata, la lucha campesina y la revolución de 1910. Otra pared está cubierta con la figura de Marx sosteniendo un mensaje sobre la abolición de las clases sociales. Trabajadores reclamando sus derechos de una sociedad justa al lado de personajes de alta societé sorbando sus copas con burbujas y guantes brillantes. Estos murales fueron encargados a Rivera en la época pos revolucionaria, como parte de una propuesta de educación popular a través de la imagen, para cambiar la idea del orígen de la nación, para sentir un orgullo por el pasado lejano y no quedarse con la conquista como el inicio de la sociedad mexicana actual.  

También conocimos murales de Orozco y Siqueiros en el Palacio de Bellas Artes y una exposición lindísima del zacatecano Rafael Coronel que además pudimos disfrutar acompañada de un concierto de cello en vivo. En el Centro Cultural Español vimos los cómics del ilustrador catalán Max y en la casa museo de Frida Kahlo descubrimos cuadros, fotos, muebles y extractos de cartas y diarios de Frida sobre su relación con Diego Rivera, su agonía por su estado de salud y sus pensamientos políticos de izquierda. El Zócalo es el centro de la ciudad, una plaza de dimensiones exageradas: 240m en uno de sus lados. Dicen que es la segunda plaza más grande del mundo, las mas está en Pekin). En el medio, bajo la bandera mexicana, encontramos esculturas gigantes de Rivelino llamada "Nuestros silencios", sobre el tema de la censura, la comunicación y la expresión. También decoraban la plaza cientas de figuras coloridas de animales imaginarios hechos con papel maché por diferentes escuelas. En el barrio fashion de la Condesa tomamos algo con un amigo que conocimos en El Salvador, Oscar, junto con un amigo de él, Sol, Antonella y una amiga de ellas. También paseamos por Coyoacán que antiguamente era un pueblo alejado del DF pero por el crecimiento de la ciudad, terminó siendo otro barrio dentro de la misma. Es como si fuera otro mundo con plazas tranquilas y calles llenas de hojas otoñales, residencias y museos.
   
Tuve la gran suerte de volverme a encontrar con mis grandes amigos Erick y Jessica que conoci en Barcelona casi 7 años atrás. Nos invitaron a cenar en varias ocasiones, en un restaurante uruguayo y en el famoso Bar de Tacuba. Hasta llegamos a mover las caderas en Bahía a los ritmos de una banda en vivo de electrocumbia. El domingo cierran varias vías de la ciudad para los coches y solamente pueden pasar las bicicletas, sobre todo la Reforma que es una avenida muy importante que atraviesa la ciudad, llena de edificios y rotondas con distintos monumentos. Salimos a pasear en bicis con los chicos y llegamos a recorrer 16 kilómetros de la ciudad. Fue un día espléndido. Además con Erick fuimos a visitar las ruinas de Teotihuacán donde subimos en la pirámide del sol que tiene 365 escalones. Harto trabajo, pero llegamos!!! Esta pirámide estaba dedicado al dios de lluvia y fertilidad Tláloc y uno sentía una energía muy especial estando encima de este monumento grandioso.
          
Disfrutamos mucho de la ciudad, nos movimos de arriba para abajo con bastante libertad. Estuvimos una semana y nos queda todavía un mundo para descubrir. La oferta cultural es inabarcable como inmensa la ciudad. Volveremos!



------------------------------



Man har hört mycket om Mexiko City, men vi visste inte hur vi skulle förbereda oss för denna megastad med 20 miljoner invånare. I och med att det är en huvudstad är priserna vad det gäller hotell dyrare än i resten av landet, men vi hittade ett klipp på 100 pesos per natt i ett delat sovrum i quakers vännernas hus. Vi besökte stadens centrum och visst finns det mycket folk, men stressen var inte så stor som vi inbillat oss. Vi besökte Nationalpalatset och blev alldeles överväldigade av Diego Riveras väggmålningar. Målningarna representerar Mexikos historia: hur urbefolkningen levde i den gamla staden Tenochtitlán (exakt där stadens centrum idag ligger), den spanska erövringen, självständigheten, Emiliano Zapata, böndernas kamp och revolutionen 1910. En annan vägg är fylld med Marx som håller upp ett meddelande om avskaffandet av de sociala klasserna. Arbetarna som anspråkar sina rättigheter till ett jämlikt samhälle bredvid personligheter tillhörande det övre samhällsskiktet sippandes på drinkar med bubblor och glitterhandskar. Diego Rivera fick till uppdrag att måla dessa väggar under den postrevolutionära epoken, som ett populärt utbildningförslag genom bilden, för att känna stolthet för den äldre historian och inte se det aktuella Mexiko som en skapelse uppkommen efter den spanska erövringen.

Vi blev även bekanta med Orozcos och Siqueiros väggmålningar i Konstpalatset och en fin utställning av zacatekanen Rafael Coronel som vi dessutom kunde njuta av under en cellokoncert. I det Spanska Kulturcentrumet såg vi serieteckningar från den katalanska tecknaren Max och i Hem-museet Frida Kahlo såg vi tavlor, fotografier, möbler och utdrag ur Fridas brev och dagböcker om hennes relation till Diego Rivera, hennes vånda på grund av sin dåliga hälsa och vänsterpolitiska tankar. El Zocalo är stadens centrala torg med otroligt stort mått: 240 meter på ett av hållen. Det sägs att det är det andra största torget i världen då det största ligger i Peking. I mitten, under den mexikanska flaggan, såg vi gigantiska skulpturer av Rivelino vars utställningsnamn är "Vår tystad" som handlar om censur, kommunikation och uttryck. Torget var även utsmyckat med färgglada figurer av fantasidjur i papper skapta av olika skolklasser. I den snobbiga stadsdelen La Condesa gick vi ut en kväll med en kille vi lärt känna i El Salvador, Oscar, tillsammans med hans kompis, Sol, Antonella och en kompis till dem. När vi besökte Frida Kahlo-museet gick vi runt i stadsdelen Coyoacán som förr var en by utanför huvudstaden med kom att bli en del av denna på grund av dess tillväxt. Det är som om det skulle vara en annan värld med lugna torg, gator fyllda med höstens färgade blad, bostäder och museum. 

Jag hade den stora turen att på nytt få träffa mina kära vänner Erick och Jessica som jag lärde känna i Barcelona för nästan 7 år sedan. De bjöd oss på mat vid flera tillfällen, en restaurang med mat från Uruguay och den kända restaurangen Bar Tacuba. Vi kom till och med att röra på höfterna i baren Bahía till rytmerna av elektrocumbia-musik. På söndagarna stängs flera gator i staden för bilarna och de omvandlas till cykelbanor, speciellt den stora vägen Reforma som är viktig då den genomgår hela staden och är fylld med byggnader och rondeller med olika monument. Vi cyklade med kompisarna runt om i staden tills vi genomlöpt en 16 kilometer. Det var en alldeles underbar dag. Vi besökte även Teotihuacánruinerna med Erick och där gick vi upp i Solpyramiden som har 365 trappsteg. Hårt arbete, men vi kom fram!!! Denna pyramid var gjord åt Tláloc, regnets och befruktsamhetens gud och man kunde känna en speciell energi där uppe på detta storslagna verk.

Vi njöt mycket av staden och rörde oss upp och ned med ganska stor frihet. Vi var där en vecka och fortfarande fattas det en hel värld att upptäcka. Det kulturella utbudet är ouppnåeligt precis som själva staden. Vi måste tillbaka!